Hej, jag är tillbaka, har det hänt nåt?

Hej Kristofer!

Hela sommaren har jag suttit på DN och jobbat - sommaren 2010: min svettiga skinnfåtölj på frilanskontoret, sommaren 2011: lysrör, heltäckningsmattor, akustikplattor - så det har varit lite dåligt med liv och rörelse här på bloggen. Men det gör inte så mycket, för ni har väl ändå bara levt ett liv i sus, dus och lättja under tiden och liksom inte haft ORKEN att ta till er några djupsinnigheter.

Nu, dock, så har jag jobbat färdigt för i år. De närmaste sex månaderna ska jag bara ägna åt att skriva på min nästa roman. En alfatidig arbetstitel är "Dom svaga måste älska varandras svagheter lika evinnerligt som dom starka beundrar varandra". (Den kommer med största säkerhet inte att heta så i handeln.)

Men först ska jag åka hem till Gotland och varva ner, känna in, etc. Och om sex veckor får jag äntligen min älskade hundvalp från kenneln så då får ni räkna med beskärd del gulliga valpbilder.

Här är förresten en kort sammanfattning av vad gjort i sommar förutom att skriva artiklar och intervjuer (som kommer uppdateras här om någon månad eller så):

Jag har bloggat för DN, här.

Och jag hade ju ett sommarprat också, som ni kan höra i podcastversion här.

Och så var jag programledarsidekick i TV4 Nyhetsmorgon, här pratar jag om min bok och lite kort om författarskap.

Det där får hålla er sysselsatta tills jag är tillbaka från ön. Nu ska jag duscha.

/K

Das Student

Hej Kristofer!

Häromdagen satt jag på Riche och åt lunch med Jonas (som lagt sig till med en magnetisk skäggväxt) medan studentvagnarna dundrade förbi som tyska tanks i jakt på levnadsutrymme. Vi måste hålla hårt i livet, annars rycks det bort under våra fötter av personer som påstår att den ljusnande framtiden hör till dem.

Min student var rätt hopplös: tolv timmar på ett traktorflak runt, runt, runt i Visby medan Magnus Uggla sjöng om vikten av att vara kung i baren, men jag kan tänka mig att det limmade med mitt dåvarande jag. Jag tror att två personer skrev en hälsning i min studentmössa, och jag minns att jag gick i strumplästen hem från festlokalen fyra kilometer utanför Visby eftersom jag fått skoskav av lackskorna.

Detta fick mig att fråga Jonas om hans egen gymnasietid.

”Det var bara en person som skrev i min studentmössa”, sa han. Och den personen var hans datalärare.

Å andra sidan gav denna man en skriven hälsning från den äldre generationen som man kan bära med sig resten av livet: ”GÖR ALLTID BACKUP.”

/K

Hemmafest!

Hej Kristofer!

Efter intervjun blev det fest hos Guillou. Här kommer en bildbombsbonanza (tror jag man säger) från det kändistäta vimlet.
Liza Marklund stod i salongen och skrattade. Kanske tänkte hon på att hon skulle gå till banken sen.

På balkongen stod en burk där man kunde kasta cigaretter. Det var fint att se att inkomstklyftor inte alltid behöver innebära beteendeklyftor.

På väggarna i det Guillouska hemmet hängde dyra oljor och medeltida svärd. Och i filmhyllan gjorde jag dessa fynd: en Irene Huss-box, en Solsidan-box och en Sex and the city-box. Tyvärr var blyertsskriften på VHS-etiketterna i undre hyllan för smetiga och svårtydda, tänk om det var semesterfilmer från Antibes på 80-talet!

Kök. Inte en teppanyakihäll i sikte. Försökte även plåta av vinkylen, men fick bara min egen vinrödmosiga, soleldade nuna i spegelbild så det fick vara. Ändå ett mycket givande "fotojobb" (som man säger i branschen), detta.

/K

Hemma hos estradören

Hej Kristofer!

Efter sommarpratet bar det av till Banérgatan för en intervju med Jan Guillou i hans hem.

Intervjun kommer att publiceras i tidningen Café men eftersom jag har ungefär 10 000 tecken för mycket text är det möjligt att det kommer en exklusiv intervju här på bloggen framöver. Väldigt läsvärt, och inget av det är min förtjänst såklart: det var som att sätta igång ett självspelande piano och bara komma in och trycka på en tangent då och då. Lite som att spela ”Hit the road, Jack” där de svarta tangenterna inte spelar någon roll.

Jag insåg att jag har mycket att lära av Jan Guillou – inte bara i form av debattnestor (han gav mig en väldigt användbar trestegsraket att använda mig av när jag ska vara med i SVT Debatt i sommar) utan kanske främst i hur han inte skäms över sina alster.

Som författare, åtminstone nybakad sådan, har man, i alla fall jag, väldigt lätt att ursäkta sig för vad man/jag skrivit. Kanske är det en amatörgrej men jag blev ändå DRABBAD av den inlevelse med vilken Jan Guillou återberättade historier ur sin kommande bok ”Brobyggarna”. Stora gester, långa dialoger, gott skrockande åt pompösa bankirsprättar i boken. Han blev rentav tårmild och fick torka sig om ögonen när han nådde berättelsens klimax. Det var en uppvisning jag önskar att jag haft på band.

Sån måste jag också bli.

/K

Sommar, sommar, sommar

Hej Kristofer!

Igår började dagen med att jag cyklade till Radiohuset på Gärdet. Jag ska inte hymla med det: jag hatar ljudet av min egen röst men jag älskar att prata. Man brukar ofta pratar om uttrycket "utseende för radio" men jag har nog en personlighet för radio. Så länge jag kan prata och slipper lyssna på vad jag säger så mår jag bra.

I alla fall. I kala, ogästvänliga studio 45 fyllde jag en timmas sommarprat om det som jag tidigare utannonserat: hyllningen till alla förlorare och outsiders och underdogs och andra presumtiva Torbjörn Flygt-titlar. Det blev rätt bra ändå tror jag. Men vi satte programmet utan musik så jag fick aldrig höra mina musikval. Mina musikval som dessutom är knutna till temat jag pratade om, nördigt nog.

Så här ser låtlistan ut som inte spelades:

Tom Petty – Even the losers (get lucky sometimes)
Shane MacGowan and The Popes – Lonesome highway
Tammy Wynette & George Jones – Two story house
David Bowie – Heroes
Autisterna - Himmelen
Richard Hawley – Tonight the streets are ours
Frida Hyvönen – Enemy within
Pascal – Galgberget

/K

Hemma igen

Hej Kristofer!

Jag har bilat runt på Korsika i en veckas tid med min tjej men nu är jag hemma och kan klaga på allt som är typiskt svenskt igen: att människor inte pratar med varandra i det här landet, och så vidare.

Korsikaner är intressanta eftersom det är ett folkslag som blandat fransmän med italienare. Denna genetiska legering av världens två absolut drygaste folkslag har frambringat ett utseende som gör att de hela tiden går runt och vickar kaxigt på höfterna och tuppar upp bröstet. Man är ständigt beredd att parera en förolämpning.

Fantastiskt vacker ö, dock. Och att bila runt på vägar med korkskruvskurvor som på ena sidan stupar 400 meter ner i fördärvet gör att man får god träning att hålla sina tvångstankar i check (inte trampa på gasen när man menar bromsen, och så vidare).

Vägarna är så smala och tvära att man aldrig använder fyrans växel, medelhastigheten är 40 kilometer i timman och man blir lätt åksjuk av att centrifugalkraften petar en frenetiskt i sidan i varje kurva (det är många kurvor).

Ovan ser ni annars en bild som sammanfattar min tillvaro på Korsika rätt bra. Om ni vill se bildrapporter från var och en av de sju resdagarna så rekommenderar jag min flickväns fina blogg här, den ska ni läsa.

Snart: rapport från min gårdag som innebar allt från inspelat sommarprat, intervju med – och hemmafest hos – Jan Guillou, och sedan releasefest för premiären av den bästa svenska kulturtidningen sedan Ika Johannessons sorgligt insomnade SEX.

/K

Vackra förlorare

Hej Kristofer!

Om någon vecka ska jag alltså gå in i studion på Gärdet och spela in ett sommarprat om vikten av att känna sig som en förlorare. En av kommentarerna till förrförra inlägget frågade om jag såg mig själv som en förlorare.

Och det gör jag ju.

Har man en gång präglats som en förlorare så tror jag att den känslan, den typen av mindset, sitter i resten av livet. Det fina är förstås att man gör allt man kan för att motbevisa sig själv på den punkten, att hela tiden sträva efter att bli bättre som person och i sina gärningar. Självkritik och självmedvetenhet leder ofta och gärna till självdistans – den kanske vackraste egenskap en människa kan ha.

Om detta ska jag alltså prata.

Här kommer inledningen till programmet så vet ni lite mer vad som väntar:

”Om varför man älskar en underdog och en outsider, och om vikten av att vara en, och jag ska försöka förklara den här kärleken och känslan genom vetenskapliga undersökningar, via litteratur, sport, musik, teater, politik, och någonstans på den vägen så ska vi också prata om presidentval och Palestinakonflikten.”

/K