Hemma igen

Hej Kristofer!

Jag har bilat runt på Korsika i en veckas tid med min tjej men nu är jag hemma och kan klaga på allt som är typiskt svenskt igen: att människor inte pratar med varandra i det här landet, och så vidare.

Korsikaner är intressanta eftersom det är ett folkslag som blandat fransmän med italienare. Denna genetiska legering av världens två absolut drygaste folkslag har frambringat ett utseende som gör att de hela tiden går runt och vickar kaxigt på höfterna och tuppar upp bröstet. Man är ständigt beredd att parera en förolämpning.

Fantastiskt vacker ö, dock. Och att bila runt på vägar med korkskruvskurvor som på ena sidan stupar 400 meter ner i fördärvet gör att man får god träning att hålla sina tvångstankar i check (inte trampa på gasen när man menar bromsen, och så vidare).

Vägarna är så smala och tvära att man aldrig använder fyrans växel, medelhastigheten är 40 kilometer i timman och man blir lätt åksjuk av att centrifugalkraften petar en frenetiskt i sidan i varje kurva (det är många kurvor).

Ovan ser ni annars en bild som sammanfattar min tillvaro på Korsika rätt bra. Om ni vill se bildrapporter från var och en av de sju resdagarna så rekommenderar jag min flickväns fina blogg här, den ska ni läsa.

Snart: rapport från min gårdag som innebar allt från inspelat sommarprat, intervju med – och hemmafest hos – Jan Guillou, och sedan releasefest för premiären av den bästa svenska kulturtidningen sedan Ika Johannessons sorgligt insomnade SEX.

/K