Hem, ljuva andra hem

Hej Kristofer!

När jag inte sitter på redaktionen på Stockholm-Köpenham i exotiska Frihamnen så är det här jag häckar när jag kläcker fram journalistiska och skönlitterära storverk.

Det är mitt kontor på Hötorget och jo, jag vet att jag har sjukt många missade samtal från samtliga underrättelsetjänster i forna östblocket som alla vill ha tillbaka sitt förhörsrum.

Men jag gillar det.

Det är så kallt och kalt och otrevligt att det inte finns några distraktioner. Sätter man sig här så vill man inget hellre än att försvinna in i sin text hellre än att behöva reflektera över var man befinner sig.

Enda nackdelen är väl att man tappar allt vad social förmåga heter. Den där rappa kontorshumorn blir som förlamad och den kvickaste comebacken man orkar dra fram i något mothugg är ”säger du, ja”!

Och sitter man tillräckligt länge – i, säg, snart tio månader – så blir man till slut så socialt svältfödd att man uppfinner en blogg som man skriver till sig själv bara för att någon ska tilltala en, någonsin.

Har jag hört.

/K