Hej Kristofer!
Ikväll har jag svarat på frågor från journaliststudenter som tror att jag kan lära dem något. Men det man lär sig mest av att svara på såna frågor är om sig själv. Eftersom jag är rätt dålig på att rannsaka mig själv, eller att reflektera över sakers varande över huvud taget, så brukar jag använda de här frågorna till att skåda inåt. Inte för långt, mind you, bara lagom.
Till exempel fick jag frågan om varför jag blev journalist.
Svaret är rätt enkelt: jag är värdelös på allt annat. Det var en rätt jobbig insikt och det är inget jag koketterar med, även om jag fattar om en del personer skulle uppfatta det så. Det är bara helt sant.
Jag saknar allt vad praktisk läggning heter, jag är inte särskilt stark, jag har inte självförtroendet som gör en duktig säljare, jag tröttnar fort på människor, blandar in hjärtat för mycket i politik, är konflikträdd, asocial, usel på att förhandla och är en högst medelmåttig kock. Mitt cv skulle inte behöva sminkas, det skulle behöva omfattande plastikkirurgi, sån där man tar hud från arslet och transplanterar till ansiktet.
Att det finns en hel bransch att frodas i och klättra i för mig är heller inte det riktigt skrämmande/härliga här. Nej, det är att alla jag jobbar och umgås med är exakt som jag själv. Allt det ovanstående. Man behöver inte vara galen för att jobba här, osv.
Så ni journalister in spe borde ställa er frågan: är ni av det rätta virket? (Disclaimer: ”Rätta virket” skall läsas som ”det defekta virket”). I så fall är det grönt ljus hela vägen.
/K
Hej Kristofer!
