torsdag 30 september 2010

Bortsupet

Hej Kristofer!

Så ikväll var jag ute på krogen och kånkade mitt manus från Bonniers med mig, komplett med redaktörens noggranna blyertsanteckningar i marginalen, och vi var på Riche och Oskar sa: ”Så det där är alltså ditt manus som du släpar runt på?"

Och jag sa att jo, det är det.

Och han sa, ”Du är inte rädd att du kommer supa bort det?”

”Det skulle vara typiskt mig”, sa jag. ”Som han som jobbade på Apple som var ute och söp och glömde sin iPhone 4-prototyp på bardisken.”

Och Oskar sa, ”Jag gillar hur höga tankar du har om ditt manus.”

”Det skulle bli exakt samma uppmärksamhet! Reuters, TT, det skulle bli en världsnyhet i alla medier”, svarade jag.

Nämnda manus bars för övrigt runt i en grönvit Konsumkasse för den rätta touchen av arbetarförfattare. Och för att förlaget hade slut på förlagskassar.

/K

Ensam bland 789 vänner

Hej Kristofer!

Den amerikanske konstnären Edward Hopper brukar förknippas med ensamhet. Alltså hur hans tavlor alltid utstrålade isolering och enslighet.

Jag skulle vilja påstå att mitt eget verk igår lyckades åstadkomma samma emotionella effekt: jag facerapeade mig själv i ren tristess.

Det är ganska ledsamt.

Och sen fortsatte livet sin gilla gång.


/K

Möte med ödet (eller, ja, en redaktör i alla fall)

Hej Kristofer!

Idag, lite nervös.

Jag ska hit, till Bonniers högkvarter på Sveavägen (nej, jag vet heller inte varför det inte finns en enda klok bild på Sveriges största förlagshus på hela jäfvla internet). Jag ska i alla fall träffa min redaktör Matilda som vigt den senaste månaden åt det icke avundsvärda uppdraget att gå igenom varenda ett av de 460 000 tecken som tillsammans utgör min roman.

Och idag ska vi se vad hon kommit fram till.

Ändringar, strykningar, omformuleringar, omdisponeringar, rubbet.

Det blir också ett kvitto på vad jag egentligen gjort de senaste 18 månaderna (nå, förutom att sköta två heltidsjobb, då): om det varit ett enda lallrunk eller om jag faktiskt åstadkommit något av värde.

Själv har jag ingen aning, det kan lika gärna vara en sån där bok som blir alla antikvariers mardröm. Försök kränga ett ex av Amberville på ett antikvariat så ska ni se vad jag menar – du går därifrån fattigare efter en sån transaktion.

Jag återkommer i morgon med fullständig rapport om detta ödesmättade möte.

/K

onsdag 29 september 2010

Skönhetstips

Hej Kristofer!

Jag har ju länge velat driva en "beautyblogg" (älskar ordet "beautyblogg"! Smaka på det!) och kunna bjuda mina läsare på skönhetstips, sminkrecensioner och skamlös produktplacering.

Här kommer så mitt första beautybloggtips:

/K

Stoppa pressarna!

Hej Kristofer!

Breaking news: Gottfrid Svartholm Warg befinner sig bevisligen inte alls i Kambodja! Bevisligen vistades han istället på Gröna Lund i veckan. Har åklagaren i Pirate Bay-målet underrättats?


/K

tisdag 28 september 2010

De nya behoven

Hej Kristofer!

Någon gång runt tiden för Andra världskriget skapade den amerikanske psykologen Abraham Maslow det man idag kallar Maslows behovstrappa, alltså en prioriteringsordning för hur människor rangordnar sina behov av trygghet, uppskattning, självförverkligande och sånt.

Nu läste jag i senaste numret av Modern Psykologi att forskare anser att behovstrappan behöver uppdateras för 2010-talet. Att våra behov blivit annorlunda eftersom samhället ser annorlunda ut.

Det är jag helt på det klara med. Och jag erbjuder mig gärna att skapa den nya versionen av Maslows förklaringsmodell.

Så här ser den nuvarande trappan ut:


Och om jag sen tittar på folk av idag och vad som motiverar och driver dem, och sen bygger en trappa utifrån det, så skulle den förmodligen se ut så här:
Och eftersom jag anlitat Photoshop-kunniga konsulter med hutlös timpenning för att driva det här skämtet i land så räknar jag med avkastning i form av många uppskattande kommentarer nedan. Då kommer allt vara värt det.

/K

Nytt uttryck: "Som en småbarnsförälder"

Hej Kristofer!

Om man vill leta efter livsstilsinspiratörer så kan man skippa gurus och mindfulnesscoacher.

Istället borde man se till småbarnsföräldrar.

Småbarnsföräldrar är, som inga andra, skamlösa opportunister då det gäller att ta för sig av det goda här i livet. Eftersom deras liv i övrigt inte innehåller så mycket mer än mjölkbajs, rubbade sömncykler och lomhördhet.

Småbarnsföräldrar är helt enkelt naturens gratisätare. När de väl får chansen att göra något så är de så jävla carpe diem att klockorna stannar.

”Han dricker som en småbarnsförälder” är till exempel signum för en person som super hejdlöst – för att han måste passa på när han väl har chansen.

”Han knullar som en småbarnsförälder” – ja, då gör han det lika tacksamt som lystet. För att han äntligen kan.

Testa själva, bara att applicera! Let's make it stick!

/K

Även blivande diktatorer behöver en dejt ibland


Hej Kristofer!

Idag har den ärofyllda demokratiska folkrepubliken Korea offentliggjort att livstidsdespoten Kim Jong-Ils efterträdare blir hans son Kim Jong-Un (egentligen är han bara den tredje sonen men hans brorsa diskade sig från tronföljden genom att försöka smyga in på Disneyland i Tokyo, sann fakta).

Så här ser i alla fall Kim Jong-Un ut.

Tror man, eftersom det är den enda bilden som finns på killen. Det är en nästan värmande anspråkslös porträttbild på någon som ska följa en anrik familjetradition av masstortyr och förtryck och som lyssnar till smeknamnet ”Den briljante kamraten”.

Som min flickvän så riktigt påpekade så ser det mest ut som en risig webcambild från en dejtingsajt.

Infoga valfritt ”Intressen: eftersätta livsmedelsproduktion, begränsa medial insyn från omvärlden, mysiga hemmakvällar”-skämt.

/K

måndag 27 september 2010

Fat people are jolly (hur fan man nu säger det på svenska)


Hej Kristofer!

Om jag valde att ställa upp i ett program där redan titeln kallar mig för tjock och förlorare så skulle jag nog ändå känna mig lite förnedrad.

Men det är ju bara jag.

/K

Koks i lasten


Hej Kristofer!

Är det bara jag som ser den här bilden från rättegången mot Plura för kokaininnehav och tänker att han måste blivit lurad av någon annan att hålla kokset åt honom? Det skulle ju kunna vara, säg, den där hyfsat suspekta typen som går bakom honom.

/K

söndag 26 september 2010

Allt är tomt och övergivet, sånt är livet


Hej Kristofer!

De här bilderna är från en av mina favoritplatser på jorden. Det är en gammal restaurang på Fårö som lades ner någon gång innan millennieskiftet och ägarna bara sjappade och lät naturen ta över. Järnek och klängväxter har invaderat varje vrå och det sticker upp rufsigt ogräs mellan tiljorna på dansbanan.

En del skulle väl säga att det är ett deppigt bevis på glesbygdens förfall men jag tycker det finns något oerhört vackert och ostört med det.

Det är ju något med övergivna platser som kittlar så in i helvete. Miljöbeskrivningarna i Cormac McCarthys The road är till exempel ren och skär pornografi för mig.

Om jag någonsin hittar en finansiär så skulle drömmen vara en bok där jag bara kryssar runt i Sverige och skriver om övergivna platser och min flickvän Emily (som tagit bilderna ovan) följer med och plåtar. Ställen som den där bilkyrkogården utanför Växjö eller något av alla de där husen som lämnats övergivna att förfalla i Norrland.

Kanske klämma in allt i någon socioekonomisk kontext eller blablabla.

Jag vet inte.

Men det är väldigt fint i vilket fall.

/K

lördag 25 september 2010

Målvaktstavla, tror jag det kallas

Hej Kristofer!

Rampfeber-deltagaren Magnus Hedman (nej, jag minns inte heller riktigt varför han blev känd från början så jag plockade bara något ur högen) har frikänts efter att ha haft sex med en prostituerad utan att betala.

Min fråga: borde det inte istället göra honom skyldig till springnota?

/K

Hem, ljuva andra hem


Hej Kristofer!

När jag inte sitter på redaktionen på Stockholm-Köpenham i exotiska Frihamnen så är det här jag häckar när jag kläcker fram journalistiska och skönlitterära storverk.

Det är mitt kontor på Hötorget och jo, jag vet att jag har sjukt många missade samtal från samtliga underrättelsetjänster i forna östblocket som alla vill ha tillbaka sitt förhörsrum.

Men jag gillar det.

Det är så kallt och kalt och otrevligt att det inte finns några distraktioner. Sätter man sig här så vill man inget hellre än att försvinna in i sin text hellre än att behöva reflektera över var man befinner sig.

Enda nackdelen är väl att man tappar allt vad social förmåga heter. Den där rappa kontorshumorn blir som förlamad och den kvickaste comebacken man orkar dra fram i något mothugg är ”säger du, ja”!

Och sitter man tillräckligt länge – i, säg, snart tio månader – så blir man till slut så socialt svältfödd att man uppfinner en blogg som man skriver till sig själv bara för att någon ska tilltala en, någonsin.

Har jag hört.

/K

fredag 24 september 2010

Den nya modejournalistiken


Hej Kristofer!

Modejournalistiken kritiseras ofta för att den är för glättig för att tas på allvar, att den är helt konsumtionsdriven och inte vågar ta upp obekväma ämnen.

Därför är jag glad att se att Sofi Fahrman, av skärmdumpen från Aftonbladets hemsida av döma, skiter helt i alla konventioner och bara, ”Vill jag att min tidning ska handla om räddningen av chilenska gruvarbetare så ska den banne mig handla om räddningen av chilenska gruvarbetare! Alla som har ett problem med det kan DRA ÅT HELVETE!”

Så skriker Sofi Fahrman så det ekar över hela våning fem på Aftonbladet, i full brand av sitt påeldade sociala patos.

Nästa vecka ser jag fram emot ett gräv om Hugo Chavez reducerade maktbas i Venezuela. Så kan jag fimpa min Fokusprenumeration.

/K

Generationsklyftan

Hej Kristofer!

När jag var sex år gammal älskade jag rymden och dinosaurier. Det gjorde nog alla i min generation. Jag läste uppslagsverk bara för att leta efter fel om triceratopsens födovanor, jag rev ut bilder på nebulosor och kvasarer ur Illustrerad Vetenskap.

Dagens ungdom, däremot, uppskattar helt andra saker.

Men jag lägger inga värderingar i det. Inte då.

/K

En ung kvinnas röst


Hej Kristofer!

Ett av de mest omtwittrade blogginläggen (fatta hur mycket tidsanda den här meningen just håvade in) är från en amerikansk blogg, det heter ”How a young woman’s blog post is changing the Swedish election” (läs här).

Det visade sig givetvis att det handlade om vilken uppmärksamhet bloggen Klamydiabrevet och den akromegalisjuka, utförsäkrade mamman har fått utomlands och i media. Den fenomenala genomslagskraften i en persons rop på hjälp och hur det påverkat opinonen inför valet.

Men ända fram tills jag klickade var jag övertygad om att det handlade om… Anna Hibbs. Det var rätt pinsamt.

/K

torsdag 23 september 2010

Min mamma, sms-mästaren

Hej Kristofer!

Att se människor försöka använda en teknik de inte riktigt behärskar kan ibland ge ännu mer spännande resultat än om de faktiskt gjorde ”rätt”. Det opolerade är finare och man ska inte försöka fixa till det. Lite som en slugger som vinner alla matcher fram tills någon ska lära honom att han är en boxare.

Eller som när min mamma skickar sms.

Genom att helt hoppa över saker som skiljetecken eller sammanhang – hon är för upptagen med att bara försöka skicka meddelandet över huvud taget – så skapar hon textmeddelanden som bara kan jämföras med den världsberömda Mollymonologen i James Joyce Ulysses; själva urkällan till stream of consciousness. Tror du jag skämtar? Det gör jag inte.

Ett av dessa stycken är från Ulysses, ett är från ett sms från mamma:

va trevligt har ni plockat inte något regn här skvätter det nästan hela tiden

och:

jag såg hans blick på mina fötter när jag gick ut genom svängdörren han tittade när jag tittade tillbaka och gick tillbaka två dagar senare för te

Nej, jag vet inte ens själv vilket som är vilket längre.

/K

onsdag 22 september 2010

Kristoffer Ahlström, han med två f


Hej Kristofer!

Här är en tidning som jag gillar och försöker skriva i så ofta det går. I nya numret har jag en artikel om de inre mekanismer som styr varför vi människor delar in oss i polariserade grupperingar, till exempel hund- och kattmänniskor.

Det blev rätt kul och popvetenskaplig läsning – särskilt med tanke på att min förra artikel för samma tidning handlade om sambandet mellan årstid och självmord – och den fick spinn hos SVT, DN, GP och Aftonbladet på ett sätt som skulle få Max Lagerbäck att slå kullerbyttor (branschreferens!).

Nästan lika intressant är att numret även innehåller en intervju med Kristoffer Ahlström, min nästannamne som släppt en bok om magkänsla. Han vårdar vårt nästangemensamma namn föredömligt. Det kunde varit etter värre.

Som min gamla kontorsgranne Henrik Emilsson som tvingas dela namn med departementssekreteraren som jämförde islam med nazism. Eller Filterreportern Erik Almqvist som förmodligen får ett och annat samtal från folk som druckit till sig nog med antirasistiskt mod på kvällen och fått nog av oliktänkande.

När jag tänker efter så är det kanske jag som borde skämmas för vad Kristoffer Ahlström får höra och stå ut med: det blir nog inte många föreläsningar för honom när folk googlar hans namn och får upp mina inlägg om thailändskors underliv, till exempel.

Så, Kristoffer Ahlström, du kan skicka fakturan för uteblivna gig till mig.

/K

Lite tidsanda, sådär

Hej Kristofer!

Bara som en påminnelse om det här nya Sverige och människorna i det. Kvinna igår, helt ogenerad, i sin mobiltelefon: ”Jo, men visst föds väl thailändskor med ett mer kommersiellt gångbart underliv?”

Säkerligen helt taget ur sin kontext. Men ändå.

(Inget uppsnappande av konversationen i övrigt.)

/K

Tar det tillbaka.


Hej Kristofer!

Jag – för vilket annat ord är väl mer lämpligt att börja ett sånt här projekt med – hade tänkt mig den här bloggen bara för mig själv. Så att jag skulle få slippa läsare och beröm och bekräftelse och ära och hela det där bagaget.

(Jag tänkte mig den lika sluten som Fonzworth Bentleys gentlemannaklubb i From G’s to gents, den som är så exklusiv att det är bara han som är medlem.)

Men så ändrade jag mig.

Så nu ska jag berätta lite om mig själv. Jag är frilansjournalist och skriver för tidningar som Aftonbladet, Café, Modern Psykologi, Residence, Cinema och kanske fjorton till. Jag har en uselt uppdaterad jobbhemsida här för den som vill ha mer Kristofer Ahlström än vad som ryms inom de här inläggen.

Just nu jobbar jag som redaktör på produktionsbolaget Stockholm-Köpenhamn för en humorsatsning som ska gå på TV3 i höst. I mars kommer debutromanen Bara någon att straffa.

Och allt som händer däremellan, det händer här.

(Och rätt mycket här också.)

/K