tisdag 19 april 2011

Människomaskinen

Hej Kristofer!

Till den som går in på den här bloggen för att hitta fina bilder kan jag bara säga tji.

Här är ytterligare ett exempel på detta, när jag försökte fånga asfaltspoesin i att cykla på nyinköpt Crescent över Västerbron en tidig vårmorgon och Essingeleden brusar på avstånd och speglar sig så fint i vattnet att brobågen och dess spegelbild i vattnet bildar en perfekt oval som sluts på vardera sidan vattenbrynet.

Istället blev det så här.

Att köpa cykel är i alla fall mitt första steg mot att skaffa den där slanka, fettberövade kroppen som alla förknippar med författare. Jag älskar känslan av att kroppen förenas med mekanik, det som fick Kraftwerk att först döpa ett album till Mensch-Maschine och ett annat till Tour de France. Från och med nu cyklar jag var jag än ska.

Ikväll ska jag till exempel på författarkollegan Sara Paborns releasefest för boken Tuppen och havet, och då kommer jag dyka upp i svettskavda jeans och livsbejakande rödbrus i ansiktet. Och alla kommer le överslätande och säga, ”Han är ju författare, det är därför han cyklar.”

/K

söndag 17 april 2011

Sommarpratare

Hej Kristofer!

Någon gång i skarven maj/juni ska jag spela in mitt sommarprat för P4. Det är exakt samma upplägg som sommarprat i P1 fast det sänds på P4, så några detaljer om hur det går till behöver jag inte lägga ut.

Däremot har jag nu drabbats av den stora prestationsångesten som anländer så snart man ska fylla 90 minuter med inte bara prat, utan dessutom blotta sig med ett musikurval som förväntas representera mig och synka med vad jag pratar om.

Jag har inga tragedier som gör mig intressant, och jag avskyr sommarprat som handlar om somriga somrar på sjökluckande bryggor. Alltså måste jag ha ett tema. Jag funderar på att prata om vikten av att vara en förlorare. Men jag är även öppen för uppslag och förslag från er.

Det här kan bli SOMMARPRATET SOM NI ALLTID ÖNSKAT HÖRA!

Eller så.

/K

Ikväll är en kväll för tårgas

Hej Kristofer!

Ikväll ska jag och Emily på bio. Jag älskar att gå på visningar av filmer som ingen vill se. En gång gick jag på en dagvisning av Tristram Shandy och det var jag och en tjock kille med anteckningsblock som var de enda i hela lokalen. Efteråt ville jag klappa honom lite på axeln men det hade nog setts som deltagande snarare än förenande, så jag struntade i det.

Filmen vi ska se ikväll rankas uppenbarligen lika högt på impopularitetsskalan. Riktigt roligt är dock den person som hade hela lokalen att välja platser från och bara, "Klart fan jag tar platsen bakom den där ensamma personen i raden framför".

Jag känner att ikväll är en kväll för tårgas.

/K

torsdag 14 april 2011

Från New York till mellantoan

Hej Kristofer!

Under de två år jag skrev på boken så följde den med i laptopen var jag än befann mig. Den har med andra skrivits i London (två vändor), i Monte Carlo, en vecka i Köpenhamn, i New York, på Fårö och på toaletten på mellanvåningen i gamla Hachette-huset på St Eriksplan.

Därför är det kul när ni läsare – liksom musiktidningen Q:s läsare en gång i tiden – skickar in bilder på platser där boken har lästs. Den här fick jag till exempel av en person på Twitter i morse, och även om jag inte riktigt kan identifiera var i världen det är – Italien känns som en livsnjutande lågoddsare – så är det ändå fint att veta att boken tar sig runt.


/K

onsdag 13 april 2011

Vad valet av vänner säger om dig

Hej Kristofer!

Vid en annan intervju jag gav för boken inledde reportern med att ställa "frågan":

- Du är ju rätt känd kring Stureplan...

Efter det mådde jag illa ett tag. Rätt länge. Sen gick det över.

Och så idag ser jag detta i min högerspalt på Facebook. Om Juholt är ängeln på min vänstra axel och den där andra duden sitter på min högra, då är det obehagligt att se hur olika tungt de väger i mina vänskapskretsar.

/K

Ångest, din gamla bluff

Hej Kristofer!

Här sitter den duktiga skribenten Hanna Johansson och intervjuar mig för tidningen Ponton för en temaartikel om ångest.

Vi pratade bland annat om hur man kommer i kontakt med sina känslor utan att behöva supa först, bluffen att ångest ska gagna ditt skapande (försök själv att skriva medan du ligger i fosterställning och kallsvettas), och det farliga i att läsa Främlingen när man är 17 och ser allt som ska vara avskräckande som rena ideal.

Och om bilden ser ut att vara tagen inifrån våning 6 på Sankt Görans så kan jag meddela att det är precis vad designfilosofin på mitt kontor dikterar, tack så mycket. Ångest var ordet.

/K

Sömnlös på Södermalm

Hej Kristofer!

Hela natten låg jag och vred och vände på mig tills lakanen kändes som en tvångströja och jag till slut började blinka i takt med brandvarnarens batterilampa (en gång var tjugonde sekund) medan jag funderade över framtiden. Jävla framtiden. Här är en anledning till att man kan grubbla över den: jag tackade nej till sex olika tv-jobbserbjudanden häromveckan för att jag bestämt mig för att ägna ett halvårs obetald ledighet åt att skriva klart första utkastet på min nästa bok.

Det lustiga är att jag dessutom knappt räknar med att tjäna en enda krona på boken (förskottet motsvarar en halv månadslön), och jag vet sedan tidigare att skrivprocessen bara innebär en massa självtvivel och ångestilningar och ännu fler sömnlösa nätter. Ändå utsätter man sig för detta.

Nämnde jag att min flickvän dessutom är student och att vi har bostadslån och räntor och amorteringar tillsammans?

Folk som vill bli författare måste vara dumma i huvudet.

/K

lördag 9 april 2011

Min gårdag, återberättad med text och vissa bilder

Hej Kristofer!

Gårdagen började med en intervju med SR nere i Rålambshovsparken. Jag sa mina vanliga repliker om boken och försökte förgäves dölja min äckliga självbelåtenhet över liknelsen ”att skriva en roman utan att först upprätta en struktur är som att springa på en bro samtidigt som man försöker lägga den”, detta skäms jag lite för så här i efterhand.

Mitt under intervjun ringde dessutom en bekant från tv-produktionsbolaget Stockholm-Köpenhamn och berättade att han ätit lunch med Leif GW Persson, där Leif nästan skällt ut honom eftersom han tyckte att jag skulle ägna mig heltid åt att skriva böcker och ”inte hålla på med tv”. Och så snart jag kommit upp i samma inkomsttariff som Leif så ska jag göra det.

Sen försökte jag övertyga reportern om att telefonsamtalet inte var arrangerat, men det var nog lite för perfekt tajmat för att han skulle tro mig. Men han var glad och artig och sa att han gjorde det.


Sen åkte jag till Tranan för lunch med Cafés webbmaestro Viktor Barth-Kron (som jag med min fantastiska fototeknik fått att se ut som Lurch i familjen Addams). Lunchen var mycket trevlig, som alltid. Vi pratade om livsstilslivsstilar och sen pratade jag lite om döden, och då blev Viktor obekväm även om han sa att han inte blev det.


I Allerhuset på Östermalm gav jag ett ex av min bok till it-chefen Daniel Kjellsson (som här ses posera med sin vinstplakett för ”Årets bäst klädda man” på Ellegalan 2010, en titel han onekligen lever upp till varje dag, timme och minut av sitt liv). Han bad mig skriva en förolämpning på försättsbladet, så då gjorde jag det.


Sen vidare till Frihamnen där jag och Jonas spelade lite flipper i magasin 5. För några veckor sedan hyrde man in ett flipper med ”Playboy girls”-tema, men det fick man snart ta bort ”på grund av tråkig stämning”. Så då hyrde man in det här nya Mellanösternflippret som inte kan väcka anstöt hos någon för något.


En kort sväng över till produktionsbolaget Titan (rafflande behind the scenes-bilder!) där jag fikade med min gamla projektledare Emma som jag gillar mycket. På Titan går företagschefernas hundar fria i korridorerna. Det tyckte jag var mysigt, så ska jag också ha det när KA Frilansmedia blivit en mediekoncern att räkna med.


Dagen avslutades med att jag och min kära flickvän Emily gick en promenad runt vårt område, de där smågatorna man aldrig tar eller hittar till på naturlig väg. En forskningsresa runt hörnet, liksom. Månen var ny och stark, och Emily sa att man ska tänka att den ser ut som Cheshirekattens grin och det tyckte jag lät fint och tänkte att jag måste komma ihåg att använda någon gång, någonstans.

/K

fredag 8 april 2011

Tack för er goda smak

Hej Kristofer!

Så snart ens bok dyker upp på Adlibris så finns det en sak man räds mer än något annat: den där högerspalten som heter ”Personer som köpt denna bok har även köpt...”, ett slags inbyggd guilty-by-association-kolumn där man automatiskt sätts i sammanhang med de andra böckerna därute till höger. Skulle någon ha köpt din bok tillsammans med en bok om otrohet eller en självhjälpsbok om att lyssna till sin mage så är du för all framtid stämplad som att du och dina läsare är panikleende, navelskådande wellness-gör-det-självare.

Därför är jag väldigt glad över att se att ni, mina läsare, har en mycket väl godkänd smak (jodå, det går alldeles utmärkt att rangordna något så subjektivt som tycke). För detta hyllar jag er!

Och jo, jag inser även att detta kan ses som öppet mål för den som på pin kiv vill köpa min bok ihop med Coelhos nya.

/K

Kristofer - ny och uppdaterad!

Hej Kristofer!

Eftersom jag själv ofta är så usel på att svara på frågan vad jag skriver om, vilka jag skriver för, och så vidare, har jag nu äntligen satt samman en uppdaterad hemsida där man kan läsa ett urval av mina artiklar (runt hundra stycken), intervjuer och recensioner. Så klicka er in och botanisera bland ballonghundar, remixlitteratur, modeskaparen Sandra Backlund, betongkonstnärer och sambandet mellan årstid och självmordsstatistik.

/K

onsdag 6 april 2011

Svek! SVEK!

Hej Kristofer!

Om SVT Debatts webbsida kan man säga mycket. Man kan tycka att det är en uppsamlingsplats för dårar och andra förföljelsemaniker, till exempel (av en ren händelse den åsikt som jag själv prenumererar på).

Idag har man till exempel ett upprört inlägg från en person som tycker att Evert Taubes nuna på den nya femtiokronorssedeln är ett etiskt bottennapp eftersom Evert Taube skrev låtar om prostituerade: "Taube på nya 50-lappen ett svek mot sexturismens offer". Det kan vara det mest smaklösa uttrycket för något sedan två tjejer valde att dela på en kopp och filma det.

Men om man verkligen ska hata på Taube så är väl "Flickan i Havanna"-gate inte det värsta brottet han begått mot mänskligheten. Nej, snarare bör Taube detroniseras och demoniseras för att han fått personer som Wille Crafoord och Lasse Winnerbäck att inleda karriärer, samt alla andra personer som någonsin slagit an ett första ackord vid en lägereld på en sandstrand någonstans i Halmstad.

Kort sagt: "Taube på nya 50-lappen ett svek mot gitarrtrubadurers offer".

/K