Detoxad från nuet

Hej Kristofer!

Trogna – eller åtminstone sporadiska – läsare av mina tankar känner till min besatthet av att gräva hål. Att åka ut på landsbygden, sätta spadbladet i marken och bara gräva hjärnlöst. Jag har aldrig orkat analysera varför, men jag misstänker att ett stillasittande, ryggradsförslappande kontorsjobb strider mot mina lantisgener.

Så nu i helgen har jag kommit i kontakt med rötterna. Jag satt med min farmor och lyssnade på gamla inspelningar av anekdoter på fårömål – det låter typ som isländska, dubbla diftonger för hela slanten – och det var fantastiska historier från öbor som berättade hur de jagade säl förr i tiden, hur sälungarna hade så tunna pannben att det räckte att slå dem med träskon i huvudet så dog de smärtfritt.

Sen kapade och kånkade jag björkved i ösregn ute på Fårö och staplade i boden. All den lycka som ryms i ett par gummistövlar. Känslan av att lösas upp i naturen. Avgiftad från nutiden.

Men inte förrän jag såväl twittrat och bloggat om det, givetvis.

/K