Hej Kristofer!
Idag drabbades jag av den där känslan man bara kan säga på franska: Deja vu.
Och det fick mig att fundera på varför man faktiskt får deja vu-känslor. En populärfysiskt bevandrad person i sällskapet föreslog att det är tillfällen då vårt jag i detta universum gör något som ett annat jag i ett parallellt universum redan gjort – därför uppstår känslan att man redan gjort det, vilket ju både är rätt och fel i lika stor bemärkelse (precis som det anstår ett göttigt kvantmekaniskt grubbleri).
Jag har en egen teori. I fyra enkla steg:
1. Du gör något. Tar en tugga av ett äpple, säg.
2. Din hjärna gör en loop och rusar på en sekund genom alla dina minnen av allt du någonsin gjort under din livstid (ditt liv passerar revy i jävligt fast forward, helt enkelt).
3. Din hjärna fullbordar minnesloopen genom komma tillbaka till exakt samma tillfälle, det vill säga strax efter att du tog tuggan av det där äpplet.
4. Du upplever känslan av att du redan tuggat exakt det här äpplet – vilket du ju faktiskt har gjort, för en sekund sedan. Men eftersom hjärnan accelererat genom alla dina samlade minnen så känns det som att det var mycket längre sen.
Jag har ingen aning om detta är rätt eller om det ens finns någon allmänt ansedd ”rätt” teori om deja vu. Men jag lyssnar gärna på era tankar.
/K
Jag har hört följande, och det verkar vettigt:
SvaraRaderaDet finns en ordning vi i vanliga fall upplever saker i:
1) Vi ser (hör, känner, osv)
2) Limbo, typ (jaja, jag minns nu inte alla detaljer, något är här)
3) Vi skapar förståelse av vad som skett
När vi upplever deja vu är det något som slår snett i detta. Någonstans i detta stadium nr 2 går det galet. Istället för som i vanliga fall hamna i limbo så skickas intrycken in i minnesbanken. Det betyder att när vårt medvetande så att säga hajar vad det är som händer, när vi förstår/konceptualiserar, då känner vi igen det - för det har redan skett en minnesregistrering.
Något sådant. Detaljrikedomen ovan är så klart värdelös, men de stora dragen kanske går fram?
/Anders
Jag tror på att Ögonen får fördröjda signaler. Ena ögat får synintrycket snabbare än det andra vilket leder till känslan att det har setts innan. Denna teori kan dock inte bekräftas på något vis då studier har visat att blinda också kan få déjà vu-upplevelser, vilket leder oss till slutsatsen att déjà vu-känslan inte har så mycket med synen att göra.
SvaraRaderaKopplar inte hjärnan fel på något sätt? Istället för att lägga äppel-tugget i "händer-just-nu-lådan" råkar det hamna i "hände-för-länge-sen-lådan" och då får man för sig att det har hänt förr.
SvaraRaderaAntar att min teori är ganska lik din.
Läste en bok för dj*kligt längesedan som handlade om hur hjärnan bearbetar information.
SvaraRaderaFörklaringen var att hjärnan genom våra sinnen bearbetar flera miljontals "bitar" av information hela tiden från våra sinnen.
Men vårt medvetande kan bara hantera runt 50 000 "bitar" i vår upplevelse av nuet.
Alltså sorteras i princip allt som händer runt omkring oss bort för att det inte berör oss för stunden.
Denna borrsortering tar ungefär en halv sekund. Så i praktiken lever vi alltså aldrig i nuet. Vi har bara illusionen av det.
Ibland uppstår det en glitch i systemet och vi får först upplevelsen av att ex bita i ett äpple precis när det händer sedan dyker det upp igen när hjärnan gjort sin sortering en halv sekund senare då upplever vi det som vi upplevt det förut.
Vilket vi också gjorde, för ungefär en halv sekund sedan.
Även om jag inte minns vad boken hette så minns jag att jag slutade läsa där.
För jag tyckte att tanken på parallelluniversum var mer spännande och jag ville ha lite magi kvar i livet. *s* ;)
Det vet väl alla att en deja vu upplevs när de ändrar något i The Matrix.
SvaraRaderaGammal skåpmat så att säga...
Déja vù för mig är när man upplever något som är väldigt likt något som man upplevt tidigare. Inget magiskt med det tyvärr.
SvaraRaderaNu t.ex har jag en känsla att jag precis har kommenterat i din blogg. Skitskumt...
SvaraRaderaJag tycker att du ska hålla käften, men det får man förstås inte säga.
SvaraRadera