Hej Kristofer!
Jag är inte rädd för blod men jag avskyr att se ådror punkteras, det isar i kroppen av varje kanylscen i en film och över huvud taget allt som gör mig medveten om kroppen, de inre organen, hela det biologiska maskineriet och dess ömtålighet.
Mina fobier kan väl sammanfattas med innehållsförteckningen i valfri David Cronenberg-film.
Så förstå hur dum i huvudet jag måste vara som registrerat mig som blodgivare. På måndag ska jag dit för ”provtagning” och det är först efter att jag bokat min tid påminns jag hur det var att ligga på en svettig skinnbrits och paniskt stirra ut genom fönstret på Blodbussen medan sköterskan karvade runt i mitt armveck på jakt efter en ven. Sen när jag blivit åderlåten som en motherfucker så slutade det så klart med att blodpåsen sprack.
Men självklart ska jag dit nu.
Med tanke på hur många karmapoäng sådan här osjälviskhet borde vara värd så ser jag fram emot mitt nästa liv som ormtjusare (det spelar ingen roll vad ni säger, det ÄR ett statusyrke).
/K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar