Hej Kristofer!Efter hela bibel- och religionsdiskussionen till mitt förrförra inlägg, i kombination med mitt minst sagt hedniska leverne i helgen, så har jag funderat över det där med tro. Varför man tror, vilka som tror, allt det.
Jag kom att tänka på en religionslärare jag hade en gång som berättade hur hon hittade Jesus när hennes man dog och jag undrade (1) varför en kristen person får hålla i religionsundervisning – är inte det som att en övertygad socialist skulle lära ut statsvetenskap och färga beskrivningen av de andra åskådningarna? men kanske framförallt (2) om man måste söka tro för att hitta den?
Det låter kanske som filosofiskt snömos, men är det inte alltid personer som behöver en mening i tillvaron som blir religiösa? Det blir som en självuppfyllande profetia på ett sätt, oavsett om det är Hollywoodskådisar eller någon som gått igenom en personlig tragedi; som om religion och andlighet liksom bara står och lurpassar på bräckliga människor.
Eller?
/K
Amen.
SvaraRaderahaha, sista meningen var fin.
SvaraRaderaför att käfta lite mer då skulle jag vilja byta ut religion och andlighet i den meningen mot djävulen och ondskan.
med tanke på det jag skrev om beroenden: verkar inte alkohol och diverse impulsiva, lustfyllda äventyr ligga närmre till hands för den som går igenom en kris?
förstår att du inte tror, men om kristendomen nu "stämmer" så handlar det snarare om hur öppen man är att välkomna Gud till sitt liv, inbjudan finns redan.. men däri ligger kanske även den enda fria viljan vi har kvar. Så om man är en av alla dessa cyniska 'ser jag det inte, finns det inte'-personer så kanske man inte är öppen för annat än det som är påtagligt uppenbart för människan. En kris, som tvingar en visa sitt sårbara jag och tänka större för att man inser att människan kanske inte är störst trots allt- kanske gör dig mer öppen för möjligheter. Att då söka Gud när inbjudan redan finns, gör att det inte är så svårt att hitta honom.
Angående din första punkt kan jag dock hålla med, en religiös religionslärare får väl snarare människor att vända sig bort. Vi räds instinktivt den lukten av propaganda.
Alla lärare är gamla sossar som hjärntvättar den unga generationen att följa dem. Det är Sverige idag.
SvaraRaderaDärför heter det "seek and you shall find."
SvaraRaderavarför godkänner du inte kommentarer?
SvaraRadera>>Anonym: Jag godkänner alla kommentarer. Att jag lagt in krav att få godkänna alla först är bara för att jag alls ska ha någon koll på vilka som dimper ner, och vart. Har av tradition varit usel på läsarkommunikation och detta är tänkt att vara ett steg i rätt riktning.
SvaraRadera>>linnea: Intressant, ska besvara detta i morgon. Just nu är mitt huvud fullt med familjen Lomans öden efter kvällens "En handelsresandes död". En pjäs som väl om någon personifierar det där med varnföreställningar.
/K
>>linnea: Fast samtidigt är det ju väldigt vanligt att missbruk är en inkörsport till religion. Hur många missbrukare hittar till exempel inte tron när de tagit sig genom några mörka år? Tolvstegsprogrammet inom AA och NA använder t ex sinnesrobönen som ju är av kristet ursprung.
SvaraRadera/K
Jag ser också regliositet som ett svaghetstecken. Troende som lite mindre vetande, go(u)dtrogna stackare som behöver lura sig själva om någon högre helt fiktiv mening. Förmätet? Ja säkert.
SvaraRaderaK- Tänkvärt, men blev så distraherad av kommentaren nedanför så jag kan inte förmå mig att svara på detta än...
SvaraRaderaTill "k (också)" - Ursäkta? Det där är en gammal klyscha som dras om och om igen. Försök i alla fall att tänka utanför din lilla låda.
Mindre vetande? De flesta av de kristna jag känner är smarta och välutbildade precis som vem som helst. Jag själv läser natur och tvivlar inte på de vetenskapliga ämnenas innebörd, samtidigt som jag inte sätter vetenskap i någon slags tävling mot religion- vilket alla icketroende alltid vill göra. Skulle knappast se mig själv som mindre vetande.
Är jag svag för att jag tror att det finns något utöver det våra sinnen kan uppfatta? Ifall du inte har förstått det så är våra sinnen överlag väldigt begränsade och håller oss inom vissa ramar.
Jag antar att du menar att jag lurar mig själv när det gäller att det finns ett evigt liv efter döden eller liknande grejer för att känna mig lugn? Men det gör jag inte, tvärtom- det skulle vara rätt skönt att bara dö och låta sig lämnas till naturen för att bara vara död.
Men jag tror ju inte att det är så, jag har funderat och varit väldigt kritisk mot hela min tro men det här blev mitt slutgiltiga svar. Det verkar som att många tycker att jag är dum i huvudet för mitt val (även av folk jag träffat), men jag tänker inte låta mig kuvas av det, jag TROR ju. Och det tänker jag fortsätta med.
Är jag då svag?
linnea - "gammal klyscha", "försök i alla fall att tänka", "Ifall du inte har förstått det".
SvaraRadera"Är jag då svag?" - du är åtminstone inte särskilt ödmjuk, men du "läser natur" så jag tillskriver den aggressiva framtoningen din unga ålder. Känner du dig hotad?
Ja jag anser att behov av religion tyder på svaghet - precis som jag skrev i min kommentar.
Man kanske inte kan säga att man är ödmjuk och samtidigt vara det, så det får väl andra avgöra om jag är. Men jag kan se min brist på detta (i det här specifika ämnet) som ett resultat av alla åtskilliga kommentarer som att jag skulle vara svag och inte särskilt smart för att jag är kristen.
SvaraRaderaMin "aggressiva framtoning" dyker upp vid sådana här debattliknande diskussioner. Det beror inte på några tonårshormoner som spökar, det är bara sådan jag är. Att du vill skylla den på min ålder får mig snarare att förstå att det är du som känner dig hotad.
Om du inte vill läsa in dig i ämnet för mycket borde du i alla fall visa lite mer respekt än att generalisera en så pass utspridd grupp.