Vackra förlorare

Hej Kristofer!

Om någon vecka ska jag alltså gå in i studion på Gärdet och spela in ett sommarprat om vikten av att känna sig som en förlorare. En av kommentarerna till förrförra inlägget frågade om jag såg mig själv som en förlorare.

Och det gör jag ju.

Har man en gång präglats som en förlorare så tror jag att den känslan, den typen av mindset, sitter i resten av livet. Det fina är förstås att man gör allt man kan för att motbevisa sig själv på den punkten, att hela tiden sträva efter att bli bättre som person och i sina gärningar. Självkritik och självmedvetenhet leder ofta och gärna till självdistans – den kanske vackraste egenskap en människa kan ha.

Om detta ska jag alltså prata.

Här kommer inledningen till programmet så vet ni lite mer vad som väntar:

”Om varför man älskar en underdog och en outsider, och om vikten av att vara en, och jag ska försöka förklara den här kärleken och känslan genom vetenskapliga undersökningar, via litteratur, sport, musik, teater, politik, och någonstans på den vägen så ska vi också prata om presidentval och Palestinakonflikten.”

/K