onsdag 10 november 2010

Att skriva

Hej Kristofer!

Det är många som hört av sig till mig och frågat hur det går med boken. I alla fall var det en person som frågade om det. Svaret är att det går bra.

Men fy fan för detta med att skriva. Det är ett helvete, och det är inget jag säger för att kokettera, inget för att skylta med en författarångest för att jaga något slags trovärdighet. Det är snarare känslan av att få kväljningar och en oro så fysisk att man börjar svettas för att göra sig av med den.

Det är snart två års arbete manifesterat i sidor som du inte vill att någon ska läsa, någonsin.

Nästan varje mening känns banal, naiv och lättvindig och man tänker på alla dagar och timmar när man kunde gjort något annat, umgåtts med vänner, lärt mig sydländsk dans, levt lika ångestfritt som alla man ser omkring sig.

Jag kommer inte ihåg vem som sa det, men att skriva verkar handla till åttio, åttiofem procent om att göra fel och sen förhoppningsvis i tid hinna upptäcka vilka delar av manuset som är de åttiofem procenten. Och – kanske framför allt – inse vilka femton man inte ska tafsa på.

Jag kommer inte ihåg vem som sa det, men allt som har med själva skrivandet att göra är det värdelösa med att vara författare. Resten verkar rätt kul.

Men nu är jag i alla fall på upploppet. Det är fyra månader – ett ynkligt sandkorn av tid i förlagsbranschen, har jag insett – tills boken står i hyllorna. Och med allt nötande, alla omskrivningar, om och om igen, allt sökande och förintande av de där felaktiga åttiofem procenten, så börjar det träda fram något man kan känna något slags stolthet över.

Det måste vara så det är att skaffa barn: först tycker man att den där osammanhängande klumpen mest är pinsam, men så formar och danar man den tills man är tillräckligt nöjd för att känna att detta, DETTA, är jag beredd att lämna som mitt arv till eftervärlden.

Alla pappabloggare ger sitt medhåll... NU!

/K

7 kommentarer:

  1. För några år sen skrev DN en intressant artikel om sambandet mellan författare och självmord, den skulle jag vilja läsa igen. Men deras teknofoba vana trogen vägrar de självklart att lägga upp detta på internet. Om någon därute har en länk eller är bättre än mig på the art of googling så är jag evigt tacksam.

    /K

    SvaraRadera
  2. Jag suger på att googla.. Men jag vill ändå säga att jag kommer köpa din bok när den väl kommer

    SvaraRadera
  3. Bra skrivet. Kul med lite allvar ibland!

    SvaraRadera
  4. Jag som sitter på andra sidan bordet försöker tänka på det när man läser igenom manus osv. Det är någons själ man får ta del av. Välj orden därför med omdöme och framförallt ömhet.

    SvaraRadera
  5. Kan du lägga upp ett kapitel eller en sida man kan få läsa?

    SvaraRadera
  6. mia: Ja, lektörens makt är större än de flesta förmodligen tänker på.

    Maccin: Hum, ingen dum idé. När man vant sig vid snabba kickar och omedelbar respons så blir skrivandet lätt en deppig ensamsyssla där man famlar i mörkret. Måste kolla med förläggaren vilka regler som gäller bara.

    /K

    SvaraRadera