söndag 23 januari 2011

Om min roman



Hej Kristofer!

Varje gång jag fått frågan vad min bok handlar om har det blivit smärtsamt tydligt för mig hur jävla misslyckad jag hade varit i Hollywood. Min pitchar hade varit så långdragna att sidorna hade börjat brinna i de produktionsansvarigas filofaxar, så snabbt som de bläddrat efter numret till någon annan, vem som helst.

(Ja, i mitt huvud sitter agenter och produktionsansvariga fortfarande och slår i filofaxar, precis som bankirer lika självklart har gröna skärmmössor.)

I veckan var jag i alla fall på en lunch där bland andra Leif GW Persson satt med till bords, och när han frågade mig vad min bok handlade om så kunde jag bara titta ner i bordet och mumla något om ”konflikten mellan gammalt och nytt” och han skrockade och sa, ”Mm-hm, det luktar som fin litteratur.”

Till och med Adlibris-sidan som ska sammanfatta storyn på ett rappt sätt och locka till köp är en halvsida lång.

Men läs den till att börja med.

Sen kommer här den presentation som varje författare får skriva själv till Svensk Bokhandel, som är bokbranschens egen tidning:



”Det var när jag frågade Fredrik om han inte skulle flytta från Gotland snart, till fastlandet som vi andra, som han gav mig ett svar som räckte över nästan trehundra sidor.
Han sa:
– Nä, för jag skulle aldrig ha råd att flytta tillbaka igen.
Och det var ungefär samtidigt som jag läste en artikel i Dagens Industri där det stod att de mest övervärderade tomterna var de som såldes på Fårö, och jag läste om ett torp utan el som hade sålts för sjutton gånger taxeringsvärdet.
Så det blev en bok om ett Gotland långt ifrån den pittoreska kuliss som ön alltid får utgöra annars. I stället för de sightseeingbroschyrer som blivit en alldeles egen underkategori i deckargenren ville jag berätta om arbetslöshet, försvinnande fabriksjobb och lyxkoloniseringen av platser som Furillen och Fårö, platser som alltmer blivit reservat för höginkomsttagare.
Jag läste om hur Fårömålet, en av Sveriges äldsta dialekter, håller på att dö ut. På kyrkogården på Fårö står gravstenar som ska plockas bort eftersom det inte finns några kvarvarande släktingar som kan sköta om gravvården.
Och jag mindes hur det var när jag växte upp på ön och fem hela regementen tömdes, och hur Flextronicsfabriken skeppades till Polen, samtidigt som rockstjärnor, programledare och deckarförfattare byggde sommarvillor vid havet och skjutsade upp marknadsvärdet så att inga vanliga öbor hade råd att bo i närheten.
Med den här konflikten mellan det gamla och det nya som fond ville jag skriva om någon som drabbats av en sådan sorg att han bara vill att allting ska bli som det var förut. Med övertygelsen att om man har ett gott syfte så kan det helga vilka medel som helst.
Boken blev mitt korståg, min terapi och en förmodligen allt annat än hälsosam hämndfantasi som jag kunde formulera fritt.
Till slut tror jag också att det blev en berättelse om saknad, vänskap, skuld och hur barnasinnet kan vara det farligaste som finns.
Det hände såklart att jag tvivlade på historien. Varje natt. Varför skulle en sådan bok vara relevant? Var det här ens något att berätta om? Men då tänkte jag på när jag häromåret var i Lärbro, knappt fyra mil norr om Visby, för att tanka. Bensinmacken hade försvunnit, inte ett spår av några pumpar längre. Och kvinnan där bara skrattade åt min naivitet:
– Begriper du inte? Det här är på landet. Här lägger dom ner saker.”


Bara någon att straffa släpps i början av mars.

/K

22 kommentarer:

  1. snygg kille på bilden! undrar vem fotografen är?!

    SvaraRadera
  2. är det en thriller du skrivit?
    och är den sjävbiografisk?

    SvaraRadera
  3. Kan du lägga ut några sidor så att man får läsa lite?

    SvaraRadera
  4. >>Emily: Det måste vara någon sjukt begåvad person! För fler bilder tagna av Emily, se: http://www.forum.se/Bokforlaget-Forum-Forfattare/Forfattarpresentationssida/?personId=35323

    >>Ingrid: Tack!

    /K

    SvaraRadera
  5. >>H: Om det är en thriller? Ja, jo, det kan man väl säga. Min föresats var att skriva en spänningsroman men utan att göra avkall på de litterära ambitionerna, hur pretentiöst det nu än låter. Men om jag ska försöka droppa några förebilder - utan jämförelser i övrigt - så är Donna Tartt och Kerstin Ekman mina författarrättesnören.

    Däremot är den inte självbiografisk, annat än att jag har utgått från en miljö jag känner till. Om den vore självbiografisk skulle jag förmodligen spärras in någonstans.

    /K

    SvaraRadera
  6. >>Anonym: Vi får se. Jag är så jävla nervös över sånt där, över hur ett stycke ska uppfattas eller läsas om det är helt taget ur sitt sammanhang. De första 14 sidorna går att läsa på förlagets hemsida.

    /K

    SvaraRadera
  7. En långt mer konstruktiv reaktion på globaliseringens baksida än, som brukligt är, att bli rasist. Om det inte är "invandrare som tar gotlänningarnas jobb" utan medienissar, tänker jag ändå att det kan bli en festlig twist på rasismen.

    SvaraRadera
  8. >>olletrens: Rasistvinkeln är intressant. När jag skrev boken var jag hela tiden livrädd att buntas ihop med dylika krafter, eftersom det finns en bottenrädsla för förändring som är gemensam drivkraft i båda fallen - att en gammal kultur dör och drivs undan av något nytt är ju obehagligt likt slagorden för mer ljusskygga partiprogram.

    /K

    SvaraRadera
  9. Som vi fattiga södermalms bor som vart utflyttade till miljonprogramen i gentrifigeringens spår. Jag kommer aldrig har råd att köpa någon av alla det utsålda hyres rätter för flera miljoner. Där jag bode som bar gick precis för 5,2miljoner. Så det är nog rätt mycket peningstina landsortsbor som sätter alla sthlms arbetar familjer längre och längre från vårt älsade söder som det sakta kväver i sin sofo yra.

    SvaraRadera
  10. >>Anonym: Välkommen till det moderata Sverige. Det enda stället med fler Södermalmsbor än Södermalm är dock Sudret på Gotland. Jag minns en intervju med Lukas Moodysson där han nämnde att han köpt ett ställe på södra Gotland men sålde det efter en vecka eftersom det var exakt de människor han ville fly ifrån som nu köpt sommarställen där.

    /K

    SvaraRadera
  11. Är du nervös för att bli recenserad?

    Carin

    SvaraRadera
  12. >>Carin: Ja, jo, det är ju ändå 18 månaders arbete som ska utvärderas. Men efter att ha läst hur extremt motsatta åsikter recensenter (jag har genomfört vad som väl kan liknas vid en större case study under hösten) kan ha av samma bok så lär man sig att det ändå bara är en enskild människas åsikt. Då får man ta det för det, antar jag.

    /K

    SvaraRadera
  13. Fyfan, den där sista raden kändes i magen. Detta kommer jag GARANTERAT att läsa. Låter som en briljant bok!

    SvaraRadera
  14. Tror dock inte det är södermals arbetar familjer som sköper sig kåkar på gotland eller österlen. För bara 15-20 år sen kunde en arbetare få förstahands kontrakt innan för tullarna samt ha råd med hyran. Fan hade vänner och föreldrar som gig på soc och bode i stan på den tiden. Nu ät det ju bara mäklare och media eliten kvar. Alla är inflytade modebloggare och stylister.

    SvaraRadera
  15. Fan vad jag ser fram emot det här släppet, med tanke på att du har varit min absoluta favoritskribent, i vad, tre år nu? (No pressure.)

    SvaraRadera
  16. Nu får du fan uppdatera snart!

    SvaraRadera
  17. >>maja och kim: Tack, det var snällt. Tur att allt redan är skickat till tryckeriet så det är för sent att känna någon press med hur jag ska skriva för att leverera mot de förväntningarna. Nu är det mer: "Det blev som det blev" och så kan man inte göra mer än att börja skriva på nästa bok.

    >>Anonym: Nej, det var väl inte söders arbetarfamiljer jag syftade på heller. De börjar väl dessutom dessvärre bli försvinnande få.

    >>Pontus: Done and done! Det här nya tv-jobbet suger ut all min kreativitet så bloggen blir lite lidande. Ska försöka skärpa det.

    /K

    SvaraRadera
  18. Hoppas att du inte tar det här på fel sätt för älskar allt du skriver men när jag läser beskrivningen på adlibris så kan jag inte låta bli att tänka på Garden State.

    SvaraRadera
  19. >>Souljensa: Du menar pga hemvändartemat? Jo, det är ju ett rätt klassiskt grepp. Men jag lovar dig att det inte finns några paralleller till vare sig Garden State eller den där Kirsten Dunst-filmen där hon återvände hem.

    /K

    SvaraRadera
  20. Intressant, jag kommer absolut att köpa din bok:-) //Emma

    SvaraRadera
  21. Hej Kristofer. Vi ska visst föreläsa på samma ställe på Fårö i juli. Ska bli kul att träffa dig en annan författare som skrivit om Fårö. Min bok Ivar Hamarsman, rikaste mannen på Fårö handlar om 1300-talets Fårö
    Vi ses i sommar

    SvaraRadera