måndag 21 mars 2011

Domen har fallit

Hej Kristofer, Efter att i två månaders tid upplevt det kreativa kaos det innebar att redaktöra Filip & Fredriks kommande programserie NittiLeaks så är jag nu tillbaka på frilansbanan och kan försöka landa i bokens mottagande. För jag har ju släppt en bok också, även om det är knappt att jag själv hunnit uppmärksamma det. Som tur är har andra gjort det åt mig, så här kommer en sammanfattning av de recensioner som jag fått skickade till mig av min förläggare. /K


"Kristofer Ahlströms debutroman är en pärla. ... Språket skimrar och människorna kommer smärtsamt tätt inpå läsaren i denna skildring av ett Gotland bortom turistparadiset, en plats som håller på att försvinna. Det handlar om sorg och desperation men också om djup vänskap mellan män, och om kärleken mellan en udda mamma och hennes trasige son." (Betyg 5/5)
(Amelia)

"En utomordentlig debut."
(Dagens Nyheter, Jonas Thente)

”En roman att bli glad av, är det. Trots titel och omslag. Och trots att den handlar så mycket om sorg och förtvivlan, en morsa som tar livet av sig, förlusten av det förgångna. Men det är så fint beskrivet att jag blir alldeles lycklig ändå. Lyssna: ”Vi tar landsvägen förbi de vida åkrarna och förbi vägskyltar med ortsnamn som verkar slumpmässiga i bokstavsföljden, som provtavlan hos en optiker.” Det är en god text. Den har inte vattenkammats och väluppfostrats, utan bara älskats och omvårdats till att bli så här ... bra. Det känns. Och det går att smaka på den gotländska naturen, att känna grabbhjärtat slå, och jag blir helt enkelt – med Kristofer Ahlströms ord – lite ”hög på det barmhärtiga och blida”.”

(Elle, Jessika Gedin)

”Kristofer skapar intensiva bilder som inryms i ett kosmiskt kretslopp. ... Bara någon att straffa erbjuder det skydd från verkligheten vi tillfälligt kan behöva och säger något om vad förlusten av barndom, förälder och hem skulle kunna göra med oss. Det här är helt enkelt den bästa debut jag läst på mycket länge."


(Västerbottens Folkblad)

"Frilansjournalisten Kristofer Ahlströms debut är både suggestiv och imponerande, genom att konsekvent behålla huvudpersonens perspektiv blir det destruktiva beteendet rent av rimligt." (Betyg 4/5)

(Tara)

"En skicklig samtidsskildring inifrån det så kallade paradiset."
(Helsingborgs Dagblad)

”En stark och nostalgisk debut om den klassiska motsättningen mellan nyrika nollåttor och nerdekade hillbillies.”

(Café)

”Romanens kritik mot den likriktning pengar och kapital medför, på bekostnad av egenart och bevarande, är bra integrerad i skeendet, och skildringen av huvudpersonens symbiotiska förhållande till den allt annat än helgonlika modern är rörande, men på behörigt avstånd till det sockriga. Kort sagt, en lyckad debut av Kristofer Ahlström."

(Svenska Dagbladet)

"Kristofer Ahlström lyckas mycket bra i sin första bok."
(Östgötacorrespondenten)

"Smack! Som en smäll på nosen sitter Kristofer Ahlströms debut, rätt i fejset på glesbygdssvamlare och rikingar med hajkäftade stadsjeepar och nya trädäck runt huset. ... Kristofer Ahlströms analys av Det Nya Landet är lika träffsäkert elak som välformulerad. Men historien handlar egentligen om en lite udda pojke som blivit en lite konstig ung man. ... Kristofer Ahlströms ögon betraktar landskapet med stor kärlek. Det är snudd på sublimt."

(Gotlands Tidningar)

”Den här romanen läser jag inte i första hand för att bli klokare på bitterhetens psykologi, utan för det vackra och intelligenta språket och Ahlströms förmåga till stämningsskapande och miljögestaltning. Dessutom är både vänskapsskildringen och porträttet av mamman direkt utsökta. För att inte tala om nyanseringen av den idealiserade provinsen. Det medialt och bergmanskt framfantiserade Fårö kommer aldrig att bli sig likt igen, åtminstone inte på min Sverigekarta.”

(Expressen, Aase Berg)

”Framför allt imponerar skildringen av relationen mellan mannen och hans mor. Tillbakablickarna på uppväxten är otroligt starka men också oroande. Överallt smygs små detaljer in i texten, försiktiga anmärkningar som skapar osäkerhet och får läsaren att undra. Det är skickligt gjort och det laddar romanen med spänning. Även språket förtjänar en eloge. Bilderna är lika överraskande som precisa. Nedtonat och avskalat tillåts språket visa hela sin vighet och styrka – något som gör Bara någon att straffa till en synnerligen välskriven och läsvärd debut.”

(Bohusläningen)

”Det var mycket länge sen jag läste en så magnifik debutant. Om man bara har tid eller lust för en enda läsupplevelse i år, så är det denna bok man ska koncentrera sig på. Det är faktiskt stor litteratur. Mycket imponerande.”

(Aftonbladet, Alex Schulman)

6 kommentarer:

  1. Grattis, det är du väl värd!

    SvaraRadera
  2. Så mycket bättre var ditt första släpp, Magkänslans anatomi! Vilken spark, rakt på magsåret! Eftersom teoretisk filosofi ligger mig varmt om hjärtat, jag har både fil kand, doktorsexamen, professorhatt och figurerar i Nationalencyklopedin så förstår jag inte den här resan. Men jag följer med - så här då, ska jag bombhota någon på Fårö? Skit samma, jag ringer ALLA, så jävla många är det inte...

    Skål!

    /TGRBY

    SvaraRadera
  3. oj, WOW! Helt sjukt fina recensioner ju!

    SvaraRadera
  4. Åh! När kommer den på pocket?
    Har ingen inkomst at the mo.
    GRATTIS!

    SvaraRadera
  5. >>J: Det vet jag i ärlighetens namn inte, det beror lite på hur försäljningen av den inbundna upplagan går - om den inte säljer tillräckligt mycket så blir det ingen pocket alls.

    /K

    SvaraRadera