Hej Kristofer!Paranoia, brukar det sägas, är det yttersta beviset för självsmicker och narcissism – att man inbillar sig att man skulle vara en tillräckligt intressant person för någon att bry sig om för att de skulle ägna all sin lediga tid åt att prata om en; viska, baktala och tassla.
Därför har jag i all min mani varit övertygad om att anledningen till att Dagens Nyheter dröjt så länge med att recensera min bok var för att litteraturredaktören Jonas Thente inte gillar mig.
Att de skulle strunta i att recensera den helt och hållet på grund av personligt vendetta. Det är ett synnerligen effektivt vapen: man blir hellre sågad av DN än att de vägrar erkänna ens existens.
Men så kom recensionen ändå. Över ett uppslag. Och idag tänker jag tillåta mig att njuta av känslan att en av landets mest svårimponerade recensenter tycker min debut är ”utomordentlig”.
Ni som väntar på blogginlägg om andra saker, till exempel Juholts glasstest, eller hur spermadonation medför en risk för omedveten incest, kommer dock – som det anstår det goda i livet – inte att vänta för länge.
/K
En fråga med tanke på det detta.
SvaraRaderaAnvänder du inte semikolon fel?
>>Sandra: Jag använder semikolon kreativt! Faktum är att jag en gång skrev en hel artikel som handlade om att ta "felaktigt" bruk av semikolon i försvar. Men rent grammatiskt så är det säkerligen fel av mig, min redaktör och jag fäktades om det där rätt mycket under redigeringsprocessen.
SvaraRadera/K
Vill inte vara en glädjedödare, men det verkar som om Thente lyckats smyga in en sågning trots allt. Sökte efter recensionen på dn:s sida och fick upp den här: http://dl.dropbox.com/u/1554076/screen.png
SvaraRadera>>Hannes: Haha, älskar att DN börjat med sifferbetyg för böckern, men bara för EN enda bok och aldrig igen.
SvaraRadera/K