tisdag 19 april 2011

Människomaskinen

Hej Kristofer!

Till den som går in på den här bloggen för att hitta fina bilder kan jag bara säga tji.

Här är ytterligare ett exempel på detta, när jag försökte fånga asfaltspoesin i att cykla på nyinköpt Crescent över Västerbron en tidig vårmorgon och Essingeleden brusar på avstånd och speglar sig så fint i vattnet att brobågen och dess spegelbild i vattnet bildar en perfekt oval som sluts på vardera sidan vattenbrynet.

Istället blev det så här.

Att köpa cykel är i alla fall mitt första steg mot att skaffa den där slanka, fettberövade kroppen som alla förknippar med författare. Jag älskar känslan av att kroppen förenas med mekanik, det som fick Kraftwerk att först döpa ett album till Mensch-Maschine och ett annat till Tour de France. Från och med nu cyklar jag var jag än ska.

Ikväll ska jag till exempel på författarkollegan Sara Paborns releasefest för boken Tuppen och havet, och då kommer jag dyka upp i svettskavda jeans och livsbejakande rödbrus i ansiktet. Och alla kommer le överslätande och säga, ”Han är ju författare, det är därför han cyklar.”

/K

5 kommentarer:

  1. Du ser ju redan fettberövad ut. :) Men cykla är trevligt. Det är väldigt Lund för mig. Nu är jag i Sthlm. Nu pendlar jag under marken i mörker istället.

    SvaraRadera
  2. Är du fortfarande ute och cyklar?

    SvaraRadera
  3. Åh, längtar till den dagen då min bok är klar och jag kan titulera mig själv som supervärldsvan författare på cykel.

    Men hur var det nu? Kunde man få en snirklig liten autograf i boken om man beställde den? Tänkte nämligen ta mig i kragen och göra detta nu.

    SvaraRadera
  4. >>Linnea: Om du bor i Stockholm kan jag IRL-signera den. Annars är enklast om du postar till mitt kontor så skriver jag en fin hälsning tillbaka. Maila mig på kristofer.ahlstrom@gmail.com så får du adressen!

    /K

    SvaraRadera
  5. >>Calleism: Typ. Borde göra en cykelturné med boken, som Paul Heaton gör med sin musik nu. Det är sympatiskt och allmänmänskligt.

    /K

    SvaraRadera